saknad

det är den här årstiden som jag saknar att jag inte har häst längre
det börjar bli kallt ute, löven faller från träden och täcker hela vägen
solen lyser så fint ute , värmer lite sådär skönt i ryggen när man kommer skrittandes
man sitter och tänker på allting som bara väller upp i skallen på en
man har sin täckväst på sig för att det inte ska vara för kallt
dom tunna hanskarna på för att fingertopparna inte ska frysa till is
tar några travsteg för att njuta lite extra av hösten som är påväg
man hör hur det låter av hovarna som nuddar marken " krash krash krash"
samma sak med alla årstider
vintern, tar på sig så mycket kläder så man knappt kan röra sig
hoppar på hästen tidigt tidigt på morgonen o bara kör fullt ös i solen som lyser som bara den
tar ett senare pass när det mörknat, sätter på alla reflexer så häster ser ut som skit 
tar en snabb jävla galopp och bara känner hur hjärtat slår fortare o fortare
försöker få till ett dressyrpass i paddocken men det är ju näst intill omöjligt med tanke på kylan och all snö som ligger
det är så mycket snö att man knappt kan ta sig fram, hästarna kämpar som knäppa oxar
sjunker ner en bit och tar nya tag, allt för att göra oss lyckliga
man sitter där på och ser hel dum ut för man försker hjälpa till så gott som det går
man sitter och kör fram och tillbaka med sätet
hästen får kraft och kommer iväg och man skuts bakåt i sadeln som en kanonkula
våren, man börjar på ny kula igen, omöjligt att man fått nått gjort under vintern
snön börjar smälta och det börjar bli skit halt ute
hästarna halkar som as o ser hel fåniga ut , benen står åt alla möjliga håll
man travar på och hoppas att det är inte är en isfläck under sig så man kan ta lite galopp
ta det så försiktikt att det nästan inte går framåt
man börjar med täckväst igen för det börjar bli alldeles för varmt med jacka
man känner att sommaren börjar komma
sommaren, det är så sjukt varmt ute att det knappt går att rida på dagarna
man hoppar upp och försöker få till ett bra pass men det är för varmt så varken hästen eller jag orkar allt är omöjligt hur man än gör
man rider ut dom sena kvällarna, skrittar i kvällsolen o säger " nu kör vi , nu kör vi" sen fattar man galoppen o bara låter den dra iväg hur fort som helst
usch vad jag älskar årstiderna när man har sin egna lilla häst
man blir nästan tårögd av att tänka på hur det var att ha häst






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0